onsdag 13 januari 2010

Tror du på övernaturliga fenomen?

Är en fråga man ofta stöter på. Men vad betyder det egentligen? På wikipedia defineras ”övernaturlig” som något som inte låter sig undersökas med empiriska metoder. Det tycker jag är en alltför snäv definition: man kan undersöka mycket med empiriska metoder. Till exempel har jag gjort en empirisk undersökning av levitation (dessvärre lyckades jag inte få det att fungera). Eftersom det låter sig undersökas med empiriska metoder är alltså inte levitation ett övernaturligt fenomen?

En annan definition av ”övernaturlig” som man stöter på är ”något som inte låter sig förklaras med vetenskapliga metoder”. Det är en alltför vid definition: ponera till exempel att strängteori är en ”teori som förklarar allt”. Naturligtvis kan inte strängteorin förklara sig själv och sina fundament; att materians byggstenar strängformade hör ju till själva definitionen av teorin och är något som teorin aldrig kan förklara. På samma sätt måste varje teori göra vissa antaganden, under vilka den kan förklara vissa fenomen. ”Varför fungerar den naturvetenskapliga metoden?” är en fråga som aldrig kan besvaras med vetenskapliga metoder. Alltså är strängteorin och naturvetenskap i allmänhet ”övernaturliga”? Jag tycker inte att det är tillfredställande att kalla fenomen för övernaturliga som ännu inte har en vetenskaplig förklaring.

Vi måste nog anpassa kartan efter verkligheten och ställa oss frågan: vilka fenomen vill vi ska heta ”övernaturliga” och hur definerar vi ”övernaturlig” på ett sådant sätt att just dessa fenomen faller inom den ramen? Anta att du anser att det spökar i ditt hus, och att spöken är ”övernaturliga”. Vad har dessa spöken för egenskaper? Klart är att du kan förnimma dem, men hur skiljer de sig från en hallucination? Vad kan spökena göra, som en hallucination inte kan? Är det för mycket begärt att en person som inte tror på spöken ska kunna förnimma dessa spöken?

Nyligen såg jag ett intressant program på TV om huruvida månen påverkar oss människor. Det är klart att den påverkar, bland annat kan vi förnimma ljuset som den reflekterar, och många människor som bor vid havet påverkas av tidvattnet på ett eller annat sätt. En skäggig gubbe hade den något rabiata åsikten att teorier om fullmånens påverkan på människan är nonsens, därför att de flesta människor som tror på fullmånens påverkan menar att denna påverkan skulle ske via gravitation (vilket det finns starka skäl för att utesluta). Men bara för att en förklaring är fel, innebär det inte att fenomenet inte existerar. Det skulle ju kunna vara så att vissa människor har svårt att sova vid fullmåne därför att det är ljusare då.
På liknande sätt skulle det kunna vara så att människor som är födda vid en viss tid på året har vissa egenskaper, även om astrologins förklaring med stjärnbilder är ”felaktig” (eller vi kanske ska kalla den ”osannolik” istället, eftersom det med naturvetenskapliga metoder är svårt att skilja på olika förklaringar av detta påstådda fenomen).

Kan det vara så att teorin om månens påverkan av människans sömn är ”övernaturlig” bara i samband med den ”dåliga” förklaringen att fenomenet är relaterat med månens gravitation, medans samma påstående om ett orsakssamband mellan månens faser och människans sömn är ”vetenskaplig” om den kommer tillsammans med den ”bra” förklaringen om att det beror på ljuset? I sådana fall är det kanske inte fenomen som är övernaturliga utan förklaringar, och de förklaringar som är ”övernaturliga” är de förklaringar som är ”dåliga” eller ”osannolika”, medans ”bra” förklaringar klassas som ”vetenskapliga”. I sådana fall är mitt svar på rubrikens fråga givetvis: Nej: jag tror mer på ”bra” förklaringar av diverse fenomen än på ”dåliga” förklaringar av samma fenomen.

Vart jag vill komma? Jo om man är seriös vetenskapskvinna / man så förkastar man / kvinna inte iden om ett fenomen bara för att det inte finns en känd förklaring. På samma sätt tror jag att en del homeopatflummare skulle må bra av att vara mer kritiska till om de fenomen de påstår sig observera verkligen existerar, och i sådana fall ställa sig frågan: är min förklaring rimlig, eller vore det kanske bättre att acceptera att vi inte känner till en förklaring till fenomenet? Kanske skulle dessa människor stöta på mer acceptans om de erkände att de inte har en vettig förklaring, hellre än att flumma fram en dålig förklaring.